rivningshysteri...sorgligt

Ja nu har det börjat rivas i Råda. Två hyreshus ska bort. Det betyder att det inte kommer att finnas många lägenheter kvar i den här delen av kommunen. För närvarande finns naturligtvis inga lediga lägenheter ifall nån skulle vilja flytta till Råda.

Hagfors har under en längre tid lidit av rivningshysteri. Jag vet inte hur många hundra lägenheter som försvunnit och ytterligare några hus på Gärdet ska bort. Visst förstår jag till fullo att man inte kan behålla gamla hyreshus som är i så dåligt skick så det skulle kosta mer att renovera än bygga nytt. Det sorgliga är att i Hagfors är det endast rivning som gäller. Det hörs ingenting om att man planerar att bygga nytt.

Nu har turen som sagt var kommit till Råda. Även om jag känt mig ilsken över att kommunen sakta men säkert håller på att försvinna så har jag inte haft någon speciell anknytning till husen som nu är borta. Men det är lite skillnad med  Råda. Nu förstår jag helt och fullt att ingen kan låta hyreshus stå kvar bara för att någon har minnen förknippade med husen ifråga. Men jag kan väl i alla fall få känna vemod över att husen nu snart är jämnade med marken.

Jag bodde under några år i en trea i huset längst ner. En hörnlägenhet på första våningen med balkong och en öppen spis i vardagsrummet. Hade tre barn som bodde hos mig och varannan vecka hade jag alla fem barnen hos mig. Eftersom mitt hem alltid varit öppet för barnens vänner så var lägenheten ofta full med barn och ungdomar i olika åldrar. När jag kom hem och öppnade dörren, fick jag ofta ta ett sjumilasteg för att ta mig in förbi alla skor och stövlar som var spridda i hallen. Men det gjorde ingenting för alla ungdomar var underbara och fina. Skulle jag upp tidigt nästa morgon och det kanske satt fem-tio ungar i vardagsrummet (förutom mina egna) så var det aldrig nåt väsen. Jag blev aldrig störd av dom utan dom tog alltid hänsyn så jag skulle få sova. Överhuvudtaget så var det aldrig väsen även om lägenheten var fylld med unga människor.

Jag hade två nära väninnor som också bodde i varsin lägenhet där. Ulla som jag åkte ut på dans med väldigt ofta. Både i Hagfors och Munkfors men även, på sommaren, till Lindesnäs. En helt underbar människa som jag inte träffat på länge eftersom hon flyttade för många år sedan. Men jag träffade på henne i somras på en affär i Torsby och det var som vi skulle setts bara för några dagar sedan. Just det där att även om man inte ser varandra på väldigt länge så finns kontakten där. Och Ninni som bodde i våningen snett ovanför mig. Vi hade barn i samma ålder och vi satt många gånger och pratade om det mesta. Vi var väldigt olika som personer men vi hade också mycket gemensamt. Vi skrattade mycket tillsammans. Det bodde naturligtvis många andra familjer där också som jag minns av olika anledningar men jag kan inte berätta om alla här för det skulle bli för mycket att läsa.

I huset fanns ett bibliotek. Jag var ofta sen med att lämna igen mina, eller Sofias, böcker. Men damen som jobbade där var alltid lika vänlig och förstående. Sen slutade jag låna böcker för jag tyckte det var bättre att köpa dom böcker jag ville ha. Vi hade en bank med personal som alltid var trevliga och tillmötesgående. Som nån uttryckte det: " De behövde inte gå nån charmkurs". Vi hade även Åhströms affär. Det var en liten affär och var man mer än tio personer inne samtidigt så kunde det bli trångt mellan hyllorna. Men man kunde springa in där utan att vara tvungen att göra sig iordning först. Jag har varit inne många gånger i brådska utan att knappt kammat mig. En gång när jag kom in där frågade Jonas vad jag gjort med håret för det såg annorlunda ut. "Kammat mig,"svarade jag för det var det enda jag gjort den gången.

Och nu ser jag hur dom håller på och river husen. Det känns vemodigt och jag undrar om dom verkligen var i så dåligt skick så det inte var lönt att renovera. Kanske. Men jag tror ju inte att det kommer att byggas nytt i Råda. Vill man flytta hit i framtiden så får man nog vara beredd att själv bygga sitt hus.