reklam i tv

Jag gillar inte reklam i TV. Speciellt inte när en film avbryts av reklam. Det är endast om jag måste ha en kisspaus eller om jag känner jag behöver göra i ordning en kopp te som jag tycker det är bra med reklampauserna, De flesta reklamfilmerna lämnar mig oberörd. Men det finns ibland några som berör mig på nåt sätt.

Min absoluta favorit just nu är den röda katten som ligger på en vit kudde. Rösten som säger: "Jag sover inte, jag filosoferar. Du tror att jag sover men det gör jag inte. Jaaag gliiideeer." Det är reklam för kattmat, tror jag. Ofta är det så att jag inte vet vad dom gör reklam för i de filmer som jag gillar. Jag lägger inte märke till det utan det är nåt i filmen som jag tycker om. Just den här tycker jag är så mysig. Jag älskar katter (och andra djur också i och för sig) och det här är så typiskt katten. Haaan gliiideeer. Och rösten är lågmäld, mjuk och behaglig.

Sen finns det reklamfilmer som av någon anledning väcker olust i mig. En gör reklam för en bil. Rösten säger: "Jag är renheten. Jag är kraften.....Jag är Giulietta." Rösten för tanken till Regina Lund och hon ger mig obehagsrysningar. Jag vet inte varför. Jag har inte sett någon av hennes filmer men jag känner en olust när jag ser henne och hör henne. (Lite grand som när man hör Carola prata fast där är det mest en fråga om att jag tycker hon är pinsam att lyssna på. Sen måste jag erkänna att Carola sjunger bra men det är en annan femma.)

Igår var jag i kyrkan på adventsgudstjänst. Då lästes namnen upp på de personer som gått bort och begravts den senaste månaden. En av personerna hade jag haft lite kontakt med och upplevt som en trevlig person och det berörde mig att höra han gått bort. Han var bara ett år äldre än mig och man får naturligtvis en tankeställare när sånt sker. Sen på kvällen visades en reklamfilm som gått ett tag nu, och som väckt en enorm olust i mig från första stund jag såg den. Just igår kväll kändes det extra olustigt. Det är reklam för en motorolja. Man ser några personer som klädda till begravning. De står på en bilskrot och "tar avsked" av en bil, lägger en vit blomma på motorhuven och går som i sorg bort därifrån. Det kändes riktigt obehagligt att se den filmen, och jag tänkte att om jag hade en bil så skulle jag aldrig köpa just den oljan.

En annan reklam som jag alltid känt olust för är Robert och Boxer reklamen. Jag har funderat mycket på varför jag känner sånt obehag när jag ser denna Robert. Det slog mig att det är för att den animerade personen är totalt känslokall. I och med att filmen är en blandning av denna figur och riktiga personer så blir det så påtagligt att figuren inte har några känslor. Ansiktet är helt stelt och kallt. Det för tankarna till en psykopat; spelar charmig och trevlig men är i total avsaknad av empati.

Sen finns det reklamfilmer som jag upplever enbart som lite löjliga. En är Nezeril-reklamen ( eller om de gör reklam för nån annan nässpray). Två personer sitter på en bänk. Kvinnan har en stor halsduk virad om sig och mannen sitter och läser i en tidning. Så nyser hon riktigt kraftigt och vänder sig mot honom när hon nyser. Hon ber honom om ursäkt för hon är så himla förkyld. Riktigt fånigt. Just det att den inte på minsta vis är verklig.Nyser man så vänder man sig bort från andra. Speciellt i ett läge där det bara är en person i närheten. Hade det varit en massa människor runt henne så hade det blivit ett annat resultat.

En annan löjlig reklamfilm handlar om Nacka Forum. Folk som gråter, skriker och vägrar lämna platsen. Också en riktigt fånig film.

Det här är lite av de reklamfilmer jag reagerat på just nu. Jag inser att det säkert inte är lätt att komma på bra idéer för filmer. Ibland behandlas vi tittare som mindre vetande och lätta att manipulera. Helst vill jag ha en bestämmelse som säger att man inte får bryta ett program för reklam, utan att den visas mellan programinslagen.