poliskontroller förorsakar hjärnsläpp..hos mig i alla fall

Jag undrar ofta över varför jag, och många med mig, blir totalt förvandlade när vi ser att vi har en poliskontroll framför oss .Man hamnar i ett dr Jekyll mr Hyde situation., Kan man gå i terapi och bota detta? Kan man lära sig att behålla lugnet och bära sig åt som den lugna och förståndiga människa som man innerst inne är. Tänk er följande scenario och se om ni känner igen er i något:

 

Ni kommer och kör på väg till jobbet, ut för att handla, eller något annat. Den här vägen har ni kört otaliga gånger förut, ni känner den som er egen ficka, ni kör avslappnat men med uppmärksamheten riktad på trafiken. Ni kör genom en kurva och där, några hundra meter framför er, ser ni en poliskontroll. Vad händer? Fortsätter ni lika lugnt och samlat som tidigare? Nej, vad som nu händer i kroppen är följande:

Adrenalinet sprutar ut i kroppen, hjärtat rusar upp i halsgropen, och personalen på hjärnkontoret får alarmvarning. Röd lampa lyser :VARNING,VARNING!!!! Order går ut i ilfart till olika kroppsdelar:
Ögon - kolla hastighetsmätaren!!
Höger fot - attackera bromspedalen!!
Höger hand - kolla att säkerhetsbältet är OK!!!
Pricka av checklistan :- Är körkortet med?
- Sitter skattemärket på?
- Hur var det med däcken nu, är dom godkända eller skulle dom bytts ut?
- Nu får man även checka av :Hur många timmar sedan är det som jag sköljde munnen med Listerin?( Det har ju visat sig att det ger utslag på alkomätaren)
Allt detta sker på en och samma gång, och även om de flesta av oss har simultankapacitet så är vi i det ögonblicket otroligt farliga för oss själva och för vår omgivning. Vi har i stort sett noll koll.

En stackars tjänsteman sitter på sitt rum på hjärnkontoret och försöker skicka ut meddelandet som säger att allting är OK.Men han har inte en chans då resten av personalen drabbar av masshysteri och kollektiv panik - i vardagligt tal kallat för HJÄRNSLÄPP.

I bästa fall sker inte annat än en del smärre fadäser; man rodnar och fumlar med väska eller plånbok i jakt efter körkortet; man stammar; pratar för mycket eller blir helt stum; polisen ser ut att ha röntgenblick som kan avslöja alla våra innersta hemligheter och vi får dåligt samvete för allt; klarar inte av att blåsa i alkometern utan får göra om det ett par gånger; får motorstopp när man ska åka iväg; släpper upp kopplingen för fort så bilen gör små kaninhopp framåt; slår på vindrutetorkarna istället för blinkersen; råkar komma åt tutan som naturligtvis fungerar alldeles utmärkt och som påkallar polisens uppmärksamhet på ett icke önskvärt sätt (samtidigt som man även får uppmärksamhet från övriga bilister som finns i närheten).
Sen kan det ju även hända att man beter sig helt utan kontroll, inte har en förnuftig tanke i huvudet, bara för att man inte vill åka fast i en kontroll.

 

En dag när jag skulle åka hem från jobbet såg jag att det stod en poliskontroll ute vid vägen och den måste jag passera för att kunna komma hem. Även den gången hade jag ett trasigt avgasrör ( min dotter säger att bilar är allergiska mot mig,och det kan ju inte jag rå för), så jag ville absolut inte åka fast i en kontroll och få böter ( behövde ju pengar till ett nytt avgasrör). Alternativet var att sitta i bilen, på parkeringen, och vänta ut dom.Men eftersom jag hade bråttom och visste dom kunde stå där ganska länge så måste jag snabbt finna ett annat alternativ. Det fanns en annan lösning. På andra sidan parkeringen gick en smal väg som skulle ta mig till en korsning några hundra meter från kontrollen, åt rätt håll, och den beslutade jag mig för att ta. Vägen var asfalterad men väldigt smal, vilket jag upptäckte berodde på att det var en cykelväg. Men då hade jag redan åkt en bit, så det var bara att fortsätta framåt. I fantasin såg jag hur någon skulle se mig,och ringa polisen om en galning som körde bil på cykelvägen. Jag såg polisen följa efter mig med blåljus och sirener,men i verkligheten kom ingen.

 

Jag kom fram till kornsningen, tittar bort mot kontrollen som jag fortfarande kan se, och blir förvånad att de inte kommit efter mig. Jag svänger mot vänster på den fyrfiliga vägen och upptäcker försent att jag är på fel sida om refugen. Snabbt kör jag över refugen och nu kan jag nästan höra poliserna komma efter mig, preja mig av vägen, skrika :"Freeze, police" (OK, jag ser för många polisserier på TV).I verkligheten hände ingenting, utom att jag framför mig ser ytterligare en poliskontroll. Hade de tittat åt mitt håll skulle de sett min framfart men de var fullt upptagna av andra bilister som de stoppat, så de brydde sig inte om mig överhuvudtaget.Mitt hjärta återtog sin normala plats mycket sent den eftermiddagen, och adrenalinet späddes inte ut förrän framåt kvällen.

Jag vill dock klargöra en sak: jag tycker det är bra med poliskontroller. Jag vill bara inte hamna i någon själv.