Igår vaknade jag väldigt tidigt. Jag hade överhuvudtaget sovit dåligt de senaste 14 dagarna eftersom jag skulle till tandläkare och det är något väldigt ångestladdat för mig. Så jag gick upp strax efter fem för det var ingen idé att ligga kvar i sängen och våndas. Jag kände efter om jag trots allt inte var lite sjuk. Visst hade jag sprungit på toaletten lite extra så det kanske var magsjuka på gång? Eller hade jag inte lite ont i halsen om jag harklade mig noga och kände efter?Och visst kändes min panna lite varm? Visst hade jag lite feber? Samtidigt visste jag att dom på folktandvården mycket väl kände till att jag skulle kunna ringa och komma med undanflykter för att skjuta på det oundvikliga. Så jag bestämde mig för att det var lika bra att dra iväg eftersom jag i alla fall redan förstört 14 dagar med mardrömmar och magsmärtor.
För att fördriva tiden tills min buss skulle gå vid halv åtta tiden så gick jag naturligtvis in på Facebook. Där finns för det mesta nåt roligt att läsa. Folk lägger ut lite olika länkar som kan vara underhållande. Mycket riktigt fann jag en länk som en FB-vän lagt ut med Nordmans musik. Jag klickade på länken och ut kom en vacker ton. Jag lutade mig bekvämt tillbaka i soffan och förberedde mig på en stunds avkoppling för att lugna mina tandläkarnervösa och ångesfyllda nerver.
Plötsligt förvandlades den vackra tonen till en ton som skulle kunna få vilket brandlarm som helst att tystna av avundsjuka. Det skar genom märg och ben och jag försökte desperat få ner volymen på datorn. I normala fall låter det inte speciellt mycket även om den är satt på 100 % men nu lät det. Inget hände. Datorn hade låst sig. Jag försökte stänga ner Facebook men det gick inte. Jag försökte stänga ner datorn. Inget hände. Jag började bli lite panikslagen och såg i fantasin hur mina grannar snart skulle banka på dörren för att jag väckt dom. Jag drog ur alla sladdar som fanns, för säkerhetsskull även de som inte hade nåt med datorn att göra. Datorn fortsatte att skrika och jag tyckte ljudet blev högre och gällare för varje minut som gick. Jag stängde igen locket till datorn men naturligtvis fortsatte ljudet. Jag såg att batteriet var fulladdat så jag insåg att skrikande skulle kunna fortsätta i flera timmar. Jag fick syn på ett par stora kuddar som jag har i soffan. Dom tog jag och lade över datorn. För att ytterligare förstärka den ljuddämpande effekten halvlåg jag till slut på kuddarna, över datorn. Då dämpades ljudet lite, men inte försvann det.
I normala fall brukar jag be Alexander hjälpa mig om det är nåt som krånglar med laptopen. Vi utbyter lite tjänster. Jag passar lille Max om Alex och Josse vill ner till Åhströms och handla. I gengäld kommer Alex in och trycker på lite knappar här och där och fixar datorn när det behövs. Men nu var dom inte hemma och även om dom varit det så hade jag inte haft samvete att ringa på vid den här tiden på morgonen.
Där satt jag med en skrikande laptop som låg gömd under ett par stora kuddar. Jag insåg att jag inte kunde ha den liggande där hur länge som helst. Jag kunde i min fantasi se hur det skulle börja brinna under kuddarna eller att alltihop skulle flyga i luften. Och jag måste ju med bussen till Hagfors. Jag kunde ju inte ringa till Folktandvården och säga: "Jag kan tyvärr inte komma idag för jag har en skrikande dator här hemma som jag inte kan få tyst på." Jag skulle förmodligen få pris för årets värsta ursäkt för att slippa tandläkaren.
Till slut, efter drygt 20 minuters vånda, slog det mig: Om jag tar ut batteriet så måste ju datorn bli tyst. Sagt och gjort, jag öppnade batteriluckan och det blev alldeles tyst omkring mig.Nu kan man ju undra varför jag inte kom på den briljanta idéen något tidigare. T.e.x. när jag ändå hade konstaterat att batteriet var fulladdat. Jag skyller på mina tandläkarnerver. Det blev en total blockering.
För övrigt kan jag säga att jag inte behövde träffa tandläkaren utan bara min tandhygienist och allt gick bra. Nu behöver jag inte iväg igen förrän i januari.
