bloggat i tre veckor...

Jag har nu bloggat i ca tre veckor och det är riktigt, riktigt roligt. Det har mest blivit en hel del, mer eller mindre, tokiga minnen som jag skrivit om. Lite tyckande och tänkande och en novell. Det är rätt många som varit inne på min sida, i genomsnitt ca 50/dag och det tycker jag är jättekul.(OK, jag har långt kvar till jag når Blondinbella och dom bloggarna, men det är inte kvantiteten det är frågan om, utan kvaliteten och mina läsare är av högsta kvalitet).

Jag kommer att fortsätta lägga ut en del texter jag skrivit, idag ska jag avsluta dagens blogg med en liten prosatext som jag skrev för ett tag sen. Ni får mer än gärna kommentera mina texter för det är bara nyttigt för mig att få feedback på mitt "författande". Jag får se om jag lägger ut lite dikter också. Har skrivit en del såna och tycker det är roligt, men det är inte riktigt min grej. Det är mer på experimentstadiet än så länge.

Jag ska lägga ut lite foton också när jag väl lärt mig hur man gör. Det ger lite mer liv åt bloggen. Men allt får ta sin tid. Jag har insett att jag måste ta mig tid att lära mig min nya kamera också. Borde gå en kurs, kanske.

Idag måste jag in till storstan Hagfors (som krymper och krymper ) och skriva på nåt papper hos "min" jobbcoach. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det här med jobbcoach. Har jag fått nån hjälp där? Njaaa. Sen ska jag väl planera julafton lite. Alla ska vara här hos mig i år ( vi blir drygt 20 personer + 2 bäbisar). Men vi har faktiskt två lägenheter som vi kan disponera för vi ska ha dörren öppen mellan min och Alexanders lägenhet. Det ska bli riktigt roligt.

Jag har fortfarande en del små justeringar att göra i min lägenhet, men det mesta är nu klart. Per var här i förrgår och satte upp lite tavlor och lite foton. Jag fick upp de foton Gabbi tagit med temat "Må bra", och det blev så himla fint. Per har öga för sånt där; vilka bilder som ser bra ut tillsammans o.s.v. När jag sätter upp bilder så är jag nöjd bara jag får upp dom på väggen. Men Per har en konstnärs öga för helheten. Sen ska Tiho komma och hjälpa mig med några hyllor som ska upp. Sen får det vara bra, tror jag.

Avslutar dagens skrivande med en liten prosatext.

Mormorbrödet.

Han sitter kvar vid bordet när han är klar med frukosten och tittar mot brödkorgen. Där ligger en halv brödkaka av brödet mormor bakade sist hon hälsade på. Det är den sista halvan, sen finns inget mer kvar. Han ser bort mot mamma som står vid diskbänken, sträcker ut handen efter brödkakan och smiter iväg med den. Han doftar på brödet. "Mormorbröd", säger han och håller hårt i det. När mamma försöker ta det från honom, och stoppa undan det, vägrar han släppa taget. "Mitt mormorbröd,"säger han. Mamma ser förvånat på honom och undrar om han fortfarande är hungrig, men det är han inte. Med en treårings beslutsamhet går han iväg med ett stadigt grepp om brödet.

Han är ett livligt barn och dagarna går åt till att hoppa omkring, skutta och springa, sjunga och prata oavbrutet som bara en treåring kan. Nu håller han hela tiden i brödkakan.T.o.m när han leker med sina bilar eller springer runt bordet och jagar sin storasyster så finns brödkakan med. När hon vill ha en bit av brödet så bryter han generöst av ett litet hörn och ger henne.Han matar sin nalle med lite av brödet och bygger legohus åt det. Han lånar storasyster dockvagn, bäddar ner brödet och skjutsar det i vagnen. Då han, sin vana trogen, kryper upp i soffan för att vila middag håller han brödkakan hårt i famnen. Mamma försöker några gånger under dagens lopp få tillbaka brödet, men då blir han så hjärtskärande ledsen så hon låter honom hållas. Han äter inte något av det utan bara håller i det, stenhårt, luktar på det och blir lycklig i ögonen när han känner doften av det.

Allt eftersom dagen lider mot sitt slut blir brödkakan mindre och mindre och smulorna på golvet i lägenheten fler och fler. Han är inte särskilt lätt på handen vid hanteringen av det. Först försöker mamma dammsuga lite då och då under dagens lopp när hon ser smulorna. Så inser hon att det inte är så stor idé utan det är bättre att vänta till brödet smulat klart. Då kvällen kommer och det är dags för kvällsbadet får det som är kvar av brödkakan ligga på badrumsgolvet och vänta. Sedan får det följa med till sängen där han somnar, lyckligt hållande de sista resterna i sin lilla hand.