Ja,så gick då denna julen, som så många andra före den. Julgranen står fortfarande grön och grann i skogen och jag slipper slåss mot en massa barr i lägenheten. Jag tycker i och för sig att man pratar så mycket om att sluta skövla regnskogen. Men jag tycker man kan börja i sin närmiljö. Därför har jag skonat en gran i år och låtit den stå kvar i skogen och glädja djuren och andra som njuter av naturen. Med andra ord så fick jag inte tag på en gran i tid. Det lustiga är att de som saknade den var de vuxna. Barnen brydde sig inte så mycket.
Barnen hade fullt sjå med att förbereda "Avslöjandet av tomtens identitet". Det planerades väldigt noga av Wilma och Izabella. De skrev en lista med namn på alla som kom och firade julafton här hos mig, både vuxna, halvvuxna och barn. Sen förhörde de sig om vederbörande trodde på tomten eller inte. Alla vuxna sa sig tro medan barnen med undantag av Joel (och Emilia lite grand) sa sig inte tro på honom. När det dröjde innan tomten kom så skickades Per ut för att leta reda på honom. Naturligtvis anlände han medan Per fortfarande var ute. Alla samlades i biblioteket och Wilma såg ju genast vem som fattades av familjen. Hon betraktade tomten väldigt nyfiket och en aning misstänksamt.Men hon ansåg sig vara säker på att hon visste vem han var.Det hade pratats lite om att rycka tomten i skägget och jag kunde nästan se hur Wilma funderade på om hon skulle sätta den planen i verket. Så kom Per in i rummet. Wilmas ansiktsuttryck när hon insåg att Per inte kunde vara tomten, ja det var en syn för gudar. Snacka om att tappa hakan. Att rycka tomten i skägget var inte något alternativ längre. Även sjuåringar har självbevarelsedrift och den trädde i kraft nu hos en mycket fundersam och smått chockad liten tös.
Hur länge Wilma och Izabella nu kommer att tro på tomten ska bli roligt att se. Jag skulle tro att de kommer att planera ett säkrare sätt att avslöja hans identitet till nästa jul. Sen kan man tvista om ifall man ska "lura" barnen att tro på en vitskäggig, tjock farbror som kommer och delar ut presenter som mamma och pappa köpt. Men jag ser ingen skada i det. Folk tror på Gud och UFON och ingen kan bevisa att de finns eller inte finns. Så finns det de som tror på andra saker, som personalhandböcker som arbetsgivare påstår sig ha men som ingen nånsin får se. Då är tomten ganska ofarlig att tro på tycker jag.
Julaftonen gick i gemenskapens tecken och det var jättetrevligt. Vi var en stor samling människor i olika åldrar samt tre hundar och några enstaka dammråttor som gömt sig under soffan och undkommit dammsugaren. Vi åt, men inte överdrivet och vi firade en vit jul. Det hade jag i demokratisk anda bestämt att vi skulle ha och ingen hade nåt emot det.
På juldagens morgon var det dags för julotta. Det var fint och stämningsfullt men det var ovanligt få människor i kyrkan och det var en överraskning. Sen var jag och Monica och barnen till Sörgårdsvägen 17 på fika och där satt vi i några timmar och pratade och skrattade. Sen på eftermiddagen åkte vi till Krakerud på lunch och det var också jättemysigt. Det var också Maximilians första besök hos farmor och farfar.
Idag har en stor del av familjen varit i pulkabacken och sen blev det spaghetti och köttfärssås hemma hos mig och hos Alexander. 2kg spaghetti och köttfärssås av nästan 4 kg färs gjorde jag iordning. Det blev lite kvar till matlådor åt mig och Alexander men det mesta gick åt.
Imorgon är det vardag igen och det börjar för min del med ett besök på Arbetsförmedlingen och hos "min" jobbcoach. Sen ska jag bara slappa. Jag är fortfarande inte riktigt frisk utan hostar men jag är helt klart på bättringsvägen. Jag får i alla fall sova nästan hela natten.
Jag önskar mina läsare en jättefin avslutning på det här året och hoppas att nästa år ska föra med sig nåt bra till er alla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar