Igår gick jag och tog lite foton av husen på Häggdalsvägen 1-7. När jag gick där kom det en hel del minnen tillbaka om sånt som man varit med om under de åren jag bodde där. Vissa minnen ska man behålla för sig själv. Men annat kan man dela med sig av. Alltid kan det roa någon.
Jag hade en liten Datsun på den tiden och hade turen att få garage i samma hus som jag bodde i. Jag skulle kunna berätta en hel del om alla mina bilar och alla sorters fel som det kan bli på en bil. Men jag hoppar över det. Just nu i alla fall. Den här lilla saken hade ett fel som gjorde att det drog ur batteriet när motorn inte var igång. Så varje kväll var jag tvungen att koppla i batteriladdare om jag ville vara säker på att den skulle starta nästa dag. Jag brukade gå ner och koppla i den det sista jag gjorde innan jag gick och lade mig.
En kväll när jag skulle gå ner upptäckte jag att jag inte fann garagenyckeln. Den satt i samma nyckelring som bilnyckeln för jag tyckte dom liksom hörde ihop. Jag brukade alltid ta ur bilnyckeln och stoppa i väskan men den här dagen hade jag glömt...nej, tänkt på annat...så nyckeln satt kvar i bilen. Nu hade jag alltså ett smärre problem. Nån vaktmästare var ju inte att tänka på vid den tiden på kvällen, och jag måste ha bilen tidigt nästa morgon. Så kom jag på det. Garaget bredvid mitt hade min väninna Ulla och väggen mellan våra garage bestod av nån sorts nät. Typ hönsnät (utan att ge några associationer till oss som hade garagen).
Jag gick upp till Ulla, som bodde i huset bredvid, ringde på och frågade om jag kunde få låna hennes garagenyckel. Hon hade inte hunnit lägga sig än, som tur var, så det var inga problem. Jag tog med mig en tång ner, gick in i Ullas garage och lyckades få upp ett såpass stort hål i nätet så jag kunde ta mig in till min bil. Jag tog genast ur mina nycklar ur bilen, kopplade på batteriladdaren, gick ut genom nätet, satte ihop det igen och gick upp till Ulla och lämnade tillbaka nycklarna till en pyjamasklädd väninna.
När jag sen satt i min soffa, nöjd med mig själv, så slog det mig: Var gjorde jag av mina nycklar nu då? Jo, dom var fortfarande kvar nere i mitt garage, uppe på biltaket där jag lagt dom när jag skulle koppla i batteriladdaren. Det var bara att göra sig ytterligare en tur till Ulla, som nu hade hunnit släcka ner i lägenheten, och be att få låna nycklarna igen. Vad hon tänkte i det ögonblicket vågade jag inte ens spekulera i, men hon är en mycket snäll och tålmodig person så hon räckte över sina nycklar utan några kommentarer.
Så var det till att göra samma resa igen. Ner i garaget, få upp ett hål i nätet och gå igenom, plocka med mig mina nycklar som mycket riktigt låg på biltaket och nu såg lite retsamma ut, tillbaka genom hålet, laga till det och sen återvända till Ulla och lämna igen nycklarna.Och jag lovade att nu kunde hon gå och lägga sig. Jag skulle inte återvända nåt mer, inte den kvällen i alla fall.
Efter detta så fick garagenyckeln göra sällskap med lägenhetsnycklarna. Kändes lite bättre. Inte för att jag tänkte göra om den här eskapaden men man kunde ju aldrig veta. Tankarna var ju ofta ute på andra ställen än min fysiska kropp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar