tankspritt - del 3

Som väl de flesta vet nu så är jag extremt tankspridd. Det är ingenting som egentligen är nåt handikapp eftersom jag alltid varit sådan. Men visst skapar det situationer som ibland är lite pinsamma - ofta lite roliga för omgivningen.

Jag blev tvungen att skaffa mig glasögon för ganska många år sedan. När jag hämtat ut dom på dåvarande Glasögonhuset, så skulle jag sen åka direkt hem. Jag hade parkerat bilen vid dåvarande Ciggogram. När jag satte mig i bilen och skulle starta så upptäckte jag till min förvåning att det fattades en pedal på golvet. Vilken normal människa som helst hade genast insett att hon satt i fel bil. För mig  tog det några minuter att förstå att så var fallet. Istället satt jag där och stirrade ner på golvet. Bara två pedaler istället för tre. Så trillade slanten ner och jag skyndade mig ut ur bilen. Bakom denna bil stod min. Det var inte så underligt att jag satt mig i fel bil för det var samma bilmärke, samma färg och det enda som skilde registernumren åt var ordningsföljden på två siffror. Den här gången tror jag inte att nån såg mig, men något pinsamt kändes det ändå.

Vi var ett gäng som brukade åka på dans till Lindesnäs på somrarna för många år sedan. Det var/är väl fortfarande, ett jättetrevligt ställe med dans på en loge och så parkerar man ute på åkern. Vi brukade alltid gå direkt till bilen och inte ta med några bekantskaper som gjorts under kvällen. Det är en bit att åka och vi ville komma hemåt så snart dansen var slut. Vid detta specifika tillfälle hade min kompis en vit bil och efter dansen gick jag direkt till den. Jag öppnade dörren till baksätet och slog mig ner. Det satt redan folk i bilen och jag hann tänka att det var väldigt vad snabba mina kompisar varit som hunnit till bilen före mig. Sen upptäckte jag, naturligtvis, att jag satt i fel bil. I framsätet satt två helt obekanta karlar och i baksätet satt ytterligare en. Dom tyckte att jag gärna fick åka med dom och det var bara att le och be om ursäkt för att jag gått in i fel bil. Min kompis stod parkerad precis bakom denna.

Förra året vid jultid skulle jag med Åsa ner till Åhströms och inhandla lite julklappspapper för att packa in lite julklappar som Christer och Monica skulle ta med när de åkte till Göteborg. När jag klev ur bilen vid parkeringen så slängde jag mina lägenhetsnycklar på sätet och så gick vi in och vi handlade det vi skulle ha. På vägen tillbaka till bilen så följde jag efter Åsa samtidigt som jag såg mig för var jag gick. Jag hade ju redan då ont i knäna och ville inte trampa på nån isfläck så det skulle hända nåt. Jag gick fram till bilen, öppnade dörren vid passagerarsidan och såg genast att mina nycklar var borta. "Var är mina nycklar?" frågade jag samtidigt som jag satte mig in i bilen. Då såg jag att det satt en karl vid ratten. Nån som jag aldrig sett förut. Jag anser mig själv vara normalbegåvad, ganska bra allmänbildad, och ganska kvick ibland. Men nu gick allting som i slow motion uppe på hjärnkontoret. Jag såg ut genom bilfönstret och såg att i bilen framför, som stod parkerad nos mot nos med bilen jag satt i, satt två killar och tittade mot oss och hade väldigt roligt. Så hörde jag Åsas röst :"Här mamma!". Jag fick ju be om ursäkt att jag satt i fel bil, kliva ur och något så när oberörd gå till Åsas bil. Den stod parkerad bredvid denna.

Det här var bara några av de tillfällen då jag gått in i fel bil, eller varit på väg att sätta mig i fel bil. Jag borde naturligtvis träna på att bli mer uppmärksam på min omgivning. Om jag sen tar fel på bilmärke så kan jag bara säga att det i alla fall brukar vara samma färg på bilen jag sätter mig i och den som jag skulle satt mig i.