Ja,så är det då julafton imorgon och nästan allt är klart...inte alls. Om jag inte blivit sjuk så hade situationen varit en helt annan. Allt hade varit färdigt i måndags med julgran och skinka och köttbullar. Lägenheten pyntad efter konstens alla regler och jag skulle suttit här nu ikväll och druckit glögg och bara kopplat av. Tror jag på detta? Nej. Jag må ha många fel och brister men självkännedom är en av mina styrkor. Därför inser jag att om jag inte varit sängliggande (=soffliggande framför tv:n) de senaste dagarna så skulle jag inte ha haft nåt mera klart idag för det. Att planera ligger inte för mig. Eller rättare sagt; jag är duktig på att planera sånt som jag ska göra sen...längre fram...imorgon eller en annan dag. Jag har alltid all världens tid på mig. Sen inser jag att den där dagen när allt skulle varit klart den är här nu och inget är klart.
Jag avskyr stress och har förmågan att undvika det ganska bra. Men ibland drabbar det mig och då genomgår jag en förvandling à la dr Jekyll mr Hyde.Jag, som normalt är en lugn, tålmodig, enligt en del t.o.m trevlig och social person blir irriterad och snäsig. Rödfnasig i hyn och högröstad. Så får jag huvudvärk och hur det känns vet de flesta.Då är jag ännu mindre trevlig, om det nu är möjligt i det stadiet.Om någon då dessutom vågar säga till mig att jag ska lugna ner mig så kommer nästan min inneboende Hulk fram. När jag säger att "stressen drabbar mig" så är det just så. Det är ju inte så att jag blir stressad p.g.a att jag missat något eller missbedömt tiden eller så. Nej, naturligtvis är det så att stressen beror på omständigheter totalt utanför min kontroll. Ofta vet jag inte vad eller vem jag ska skylla på vilket gör mig ännu mer stressad, men jag vet bestämt att någon annan är ansvarig.
Igår köpte jag en skinka för att göra iordning. När jag just skulle till att börja griljera den så insåg jag att den inte var färdigkokt vilket jag trodde när jag köpte den. Så där gick drygt två timmar extra av min tid. Idag köpte jag ännu en skinka och när jag skulle börja koka den så upptäckte jag att den var färdigkokt och bara skulle griljeras. Nu var ju det en klar fördel för där sparade jag två timmar, men det irriterade mig att det ändå var fel.
Jag har inte haft en julgran inne på många år men i år måste jag ha en. Har jag gjort något för att få tag på en? Nej, på nåt underligt vis har jag varit säker på att granen skulle hitta hem till mig i alla fall. Nu har den inte gjort det. Detta innebär att jag i nuläget,alltså kl. 1845 dagen före julafton, har belysning, kulor, glitter,en spira och en julgransfot till en gran som fortfarande står grön och grann i skogen. Jag försökte lösa det genom att låta Bella och Joel hjälpa mig att julgransklä en stor, grön växt som jag har i vardagsrummet. Den har ungefär samma storlek som den gran jag trodde skulle hitta hit, men inte riktigt samma form.För många år sen, när jag frivilligt avstått från en gran, så klädde jag en stor High Chapparall med lite glitter och kulor. Nu vann min idé inget gehör från Monica, som inte riktigt har samma fantasi som vad jag har, så det blev ingen lösning på julgransproblemet. Ett tag funderade jag på att gå och norpa en gran någonstans men insåg att där gick gränsen, och risken för upptäckt var alldeles för stor. Med mitt onda knä hade jag inte haft möjlighet att fly undan heller. Dessutom tror jag väldigt många Rådabor känner igen mig, så självbevarelsedriften satte stopp för min kriminella karriär innan den ens blivit mer än en sekundsnabb tanke i en stressad hjärna.
Monica håller på med att göra brända mandlar. Eftersom hon samtidigt varit inne på facebook,eller nån annanstans på datorn, samt pratat med någon i telefon, så blev det verkligen brända mandlar. Med betoning på BRÄNDA och det bokstavligt. Som tur var hade jag en påse mandlar i skafferiet så nu gör hon ett försök till. Jag ska ge mig på att rulla köttbullar. Blir dom lyckade så blir jag förvånad. Nu ska jag lyssna på lite fin musik så kanske lugnet infinner sig.
GOD JUL alla läsare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar