sköldpaddsfärgad honkatt

Ja, ungefär så ser jag ut i håret just nu. Jag har låtit det växa ganska okontrollerat ett antal veckor utan att färga det. Jag ville se hur min naturliga hårfärg ser ut för att sen bestämma mig för ifall jag skulle fortsätta färga håret eller inte. Som tur är så är folk vana vid att jag ser ut som skrutt i håret så dom har inte reagerat märkbart. De har väl bara tänkt att "det brukar bli bättre så småningom...värre kan det nog inte bli". Folk är snälla här. Dom går inte omkring och anser att de måste säga sanningen, som är så uppenbar, när dom ser mig.

Till slut, efter moget övervägande och en hel del velande fram och tillbaka,  bestämde jag mig för att inte fortsätta färga håret. Då var det bara att beställa tid hos frissan, gå dit och klippa sig kort. Nu gick det inte att klippa bort all färg för då hade jag blivit lite väl korthårig. Jag hade inte heller råd att färga håret i "min" gråa, eller rättare sagt vita, nyans. Så nästa klippning kommer att ta bort resten av färgen. Därför ser jag nu ut som en sköldpaddsfärgad katt i håret. Basen är vit och sen finns det områden som är brunröda (eller nåt). Wilma var en aning skeptisk till min nya look men Emilia tyckte det var snyggt (men då ska ju hon med mig på en hemlig resa imorgon så det kanske var mer en smart åsikt än en ärlig sådan.)

Själv måste jag säga att jag är nöjd med resultatet. Det känns helt rätt att återta min naturliga hårfärg och slippa hålla på och dola med färg jämt och ständigt. De första grå håren fick jag när jag var 25 år. Det blev en grå tofs vid luggen. Det var jag och Lars Holmqvist som såg ut så. Ni som är så unga så ni inte vet vem Lasse Holmqvist var kan googla honom och förhoppningsvis får ni se en bild på honom så förstår ni vad jag menar. Ni som är lite ädre kommer säkert ihåg honom och hans vita lugg.

Så nu börjar en ny era i mitt liv. Det kallas för utveckling.