glömsk?..nej, bara tankspridd

Repliker som ofta sägs till mig/av mig är i stil med:" kom ihåg nu att ..."/"snälla, kom ihåg att..."/"du glömmer väl inte att..."/"ska jag ringa och påminna dig om att..."/"jag lovar jag ska inte glömma..."/ "det är klart jag kommer ihåg att..."/. Och naturligtvis är allt, oftast, bara borta sen.

Men jag är INTE glömsk. Jag är bara extremt tankspridd. Mina föräldrar sa ofta till mig, redan när jag var barn, att:" du blir nog professor en dag för tankspridd är du redan:" Jag kan vara närvarande fysiskt i rummet, prata med människor omkring mig, t.o.m verka som jag vet vad jag pratar om. Men det är inte alls säkert jag är närvarande med mina tankar. Dom kan vara långt borta. Om jag ställer strykjärnet i kylskåpet (vilket har hänt) så beror ju inte det på att jag glömt att strykjärnet egentligen ska vara i städskåpet. Det beror helt enkelt på att jag i mina tankar redan är långt hemifrån.

Jag har familjens alla födelsedagar inskrivna i min kalender. Stackars Åsa har under årens lopp blivit van vid att jag alltid gratulerar henne antingen en dag försent eller en dag för tidigt (tack facebook för hjälpen i år). Förra året satt jag och jobbade och såg att det var Åsas födelsedag så jag ringde upp henne direkt. Fick tag på henne på mobilen och sa:" Nu trodde du att jag tagit fel datum igen men nu blev det rätt." "Vadå?" frågade Åsa. Jag förstod hon var förvånad för det har aldrig hänt tidigare att gratulationerna kommit rätt datum. "Jag kom ihåg att du fyller år idag. Grattis. Vill du att jag ska sjunga för dig?" Det blev alldeles tyst. Sen hörde jag en mycket djup suck och Åsas lite resignerade röst: "Men MAMMA, det är rätt dag men en hel månad för tidigt.". Denna fadäs berodde inte på att jag glömt att Åsa fyllde år i augusti, utan det berodde på att jag hade tankarna på annat håll, och insåg inte att vi bara var inne i juli.

Nycklar som jag får leta efter överallt är ett kapitel för sig. När man är så tankspridd som jag så är det viktigt med rutiner: att man alltid lägger nycklarna från sig på samma ställe, att man har plånboken i väskan, att bankkortet är i samma fack, o.s.v. Annars blir det lätt kaos.

En morgon (en av många) skulle jag ha hjälp med att starta min bil som skulle till min farbor bildoktorn ( bara några meter från min parkering). Jag gick ut och tog samtidigt med mig några soppåsar som jag slängde. Jag öppnade sen motorhuven och tog fram startkablar medan jag väntade på Tihomir som skulle hjälpa mig.Så öppnade jag bildörren för att stoppa i nyckeln. Det var bara det att jag hade ingen nyckel i handen. Det här var väldigt tidigt på morgonen och jag var i tankarna redan på bilverkstaden och funderade över vilken dom jag skulle få den här gången. Jag var med andra ord bara närvarande fysískt vid min bil.

Jag letade överallt: under sätet, på gräsmattan, parkeringen, under bilen, under motorhuven (????). Jag visste bestämt att jag hade haft nycklarna i handen när jag gick ut men för säkerhets skull gick jag tillbaka in i  lägenheten och kollade överallt. Inga bilnycklar någonstans. Jag gick ut tillbaka och insåg att jag alldeles säkert slängt nycklarna i soptunnan tillsammans med soppåsarna. Med risk för att få rykte om mig att ha det så knapert ställt så jag börjat rota i soptunnan så var det bara att dyka ner med händerna och rota upp soppåsarna för att se om nycklarna fanns där. Inga nycklar någonstans.

Under tiden hann Tihomir komma och även ge sig av igen (han skulle med bussen till Karlstad så han hade inte tid att vara solidarisk och leta tillsammans med mig). Tre ronder gick jag mellan bil, gräsmatta, lägenhet och även soptunnor innan jag insåg att nycklarna var borta. Jag fick gå till CW:s och tala om att jag inte kunde komma med bilen för att jag slarvat bort nycklarna. Han är ju väldigt lugn av sig så han konstaterade bara att :"de kommer fram till slut".

Till slut fann jag mycket riktigt bilnycklarna. De hade ramlat ner mellan passagerarsätet och den där grejen som är mellan sätena. Allt detta hade ju också med min tankspriddhet att göra. Det var ju inte så att jag glömde var jag la nycklarna utan jag hade slängt in dom i bilen, innan jag slängde soporna, medan mina tankar var på verkstaden.

Det kan hjälpa att skriva lappar men det förutsätter att jag har tankarna med mig när jag stoppar på mig lappen ifråga. Har jag inte det så hjälper det ju inte hur många lappar jag skriver. Ibland kan jag skriva nåt viktigt på handens ovansida. Men då får det inte gå för lång tid så jag hinner tvätta händerna alltför många gånger så texten försvinner.

Jag var inne på en hälsokostaffär en gång för att se om de har nåt som kan hjälpa mot tankspriddhet. Ginseng ska ju vara bra mot det mesta. Expediten i affären lyssnade på mig (och hade naturligtvis kunnat sälja nån dyr hälsokostprodukt till mig ). Så skakade han på huvudet och sa att :"jag tror inte vi har nåt som hjälper mot dina problem, tyvärr".