När jag städade bland mina papper fann jag en prosadikt som jag klippt ur en tidning för länge sedan. Jag tycker den är väldigt talande så här kommer den:
" Mina barn kommer idag. De menar så väl, men de oroar sig ständigt. De tycker jag borde ha ett räcke i hallen och en telefon i köket. De vill att någon ska finnas till hands när jag badar. De gillar inte att jag bor ensam.
Hjälp mig att vara tacksam för deras omsorg. Hjälp dom att förstå att jag måste få göra det jag kan så länge jag kan. De har så rätt när de säger det finns risker. Jag kan ramla i trappan. Jag kan glömma att stänga av en platta på spisen.
Men det finns inget ansvar, ingen möjlighet till seger, inget verkligt liv utan risker.
När de var små och klättrade i träd, lärde sig cykla, åkte ut i skogen och campade så var jag dödsförskräckt. Men jag lät dem hållas. Ty att hindra dem hade varit att skada dem.
Nu är rollerna ombytta. Hjälp dem att förstå det. Lär mig att inte bli förtretad eller halsstarrig mot dem. Men låt dem inte förkväva mig."
Jag vill härmed påpeka att jag är väldigt tacksam för mina barns omsorger och tar även emot råd från dom.Sen ( sorry kids) gör jag som jag vill och allting behöver de inte veta. Det är med andra ord ombytta roller, då de en gång i tiden lyssnade på mig ( åtminstone inbillade jag mig det ) men sen gjorde som de själva ville. Och mycket som de gjorde har de berättat för mig nu, i vuxen ålder, för nu är det försent för mig att annat än nicka och le.
" Mina barn kommer idag. De menar så väl, men de oroar sig ständigt. De tycker jag borde ha ett räcke i hallen och en telefon i köket. De vill att någon ska finnas till hands när jag badar. De gillar inte att jag bor ensam.
Hjälp mig att vara tacksam för deras omsorg. Hjälp dom att förstå att jag måste få göra det jag kan så länge jag kan. De har så rätt när de säger det finns risker. Jag kan ramla i trappan. Jag kan glömma att stänga av en platta på spisen.
Men det finns inget ansvar, ingen möjlighet till seger, inget verkligt liv utan risker.
När de var små och klättrade i träd, lärde sig cykla, åkte ut i skogen och campade så var jag dödsförskräckt. Men jag lät dem hållas. Ty att hindra dem hade varit att skada dem.
Nu är rollerna ombytta. Hjälp dem att förstå det. Lär mig att inte bli förtretad eller halsstarrig mot dem. Men låt dem inte förkväva mig."
Jag vill härmed påpeka att jag är väldigt tacksam för mina barns omsorger och tar även emot råd från dom.Sen ( sorry kids) gör jag som jag vill och allting behöver de inte veta. Det är med andra ord ombytta roller, då de en gång i tiden lyssnade på mig ( åtminstone inbillade jag mig det ) men sen gjorde som de själva ville. Och mycket som de gjorde har de berättat för mig nu, i vuxen ålder, för nu är det försent för mig att annat än nicka och le.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar