Ja, då gör jag det igen. Får en idé och istället för att vara smart och genomföra det i tysthet och stillhet, så berättar jag för alla vad jag ska göra. Nu ska jag sätta fart och bli av med ett (ganska STORT ) antal kilon. Jag sätter inte upp någon tidsram inom vilken jag ska gå ner x kg, utan det här blir på lång sikt. Om det tagit mig 20 år att införskaffa den vikt jag har nu så lär jag inte bli av med det på fyra veckor. Vilket alla veckotidningar alltid lovar.
Mitt största problem är inte att jag äter för mycket utan tvärtom. Jag äter för lite och för dåligt. Jag tycker inte om att laga mat men snabbmat är absolut inte vad man ska äta - annat än i nödfall. Man ska se kroppen som en bil, utan bensin fungerar den inte, blir ingen förbränning. Med tanke på alla mina bilar som jag haft under årens lopp så är det lite skrämmande att jämföra min kropp med en bil. Jag vet ju vad som hänt med dom. Skroten!!!
Jag har en baktanke med att skriva om detta så ni alla kan läsa om mina planer. Just det, jag MÅSTE ju genomföra detta nu. Finns ingen återvändo. Nu ska jag bara hitta rätt metod. Det gäller ju inte bara att hitta en bantningsmetod, en diet som man ska följa en viss tid. Jag måste ju lägga om mina matvanor helt så jag kan leva med det sen. Annars kommer jag att gå ner och sen upp igen när jag inte kan hålla dieten längre. Därför måste jag finna något som jag vet jag kan följa. Och jag måste börja laga mat.Varje dag. Det blir det svåraste, men jag får tvinga mig. Det tar ca 14 dagar att lära in en ny vana så till slut kanske jag t.o.m lär mig tycka det är rätt ok att laga mat. Tror inte att jag någonsin kommer att tycka det är jätteroligt, Men man kan inte ha roligt jämt.
Så nu ska jag fundera lite till för på måndag ska jag sätta fart. Nu kan man snart cykla på cykel/gångvägen också och det får bli min träning eftersom jag tyvärr inte kan gå/jogga. Annars är det ju joggingturerna ute i skogen som jag alltid tyckt om. Där har jag löst så många problem under mina ensamma löpturer. Men jag kan nog lösa det på cykel också.
Så - önska mig lycka till nu för nu tar jag fram den finska SISU som jag vet jag besitter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar