Här kommer en dikt jag fann när jag städade i mina kartonger. Den är skriven av Brita Lönn, fritt efter Jenny Joseph.
"Varning!
När jag är en gammal kvinna ska jag gå klädd i purpur
och en röd hatt som inte alls passar till
och jag ska slösa min pension på konjak och sommarhandskar,
på satinsandaler och så ska jag säga
det finns inga pengar till smör.
Jag ska slå mig ned på trottoaren när jag är trött,
och jag ska glufsa i mig allt som bjuds på varuhusdemonstrationerna,
och ringa i alarmklockor
och dra min käpp längs staketet
och ge tillbaka för min välanpassade ungdomstid.
Jag ska gå ut i tofflor i regnet
och plocka blommor i andras trädgårdar,
och lära mig spotta.
Då kan man gå klädd i förskräckliga blusar och bli allt fetare
och äta åtta korvar på en gång
eller bara bröd och potatis under en hel vecka
och samla pennor och kritor och ölunderlag och saker i askar.
Men nu måste vi ha kläder som håller oss torra
och betala vår hyra och inte svära på gatan
och vara ett gott exempel för barnen.
Vi vill ha vänner på middag och läsa tidningarna.
Men kunde jag inte börja lite smått redan nu?
Så människorna som känner mig inte skulle bli så
chockerade och överraskade
När jag sen verkligen är gammal och börja gå klädd i purpur."
Jag inser att till viss del är jag redan där...utan att nämna några detaljer...så min familj blir förmodligen inte speciellt överraskad den dagen jag kommer klädd i purpur.
"Varning!
När jag är en gammal kvinna ska jag gå klädd i purpur
och en röd hatt som inte alls passar till
och jag ska slösa min pension på konjak och sommarhandskar,
på satinsandaler och så ska jag säga
det finns inga pengar till smör.
Jag ska slå mig ned på trottoaren när jag är trött,
och jag ska glufsa i mig allt som bjuds på varuhusdemonstrationerna,
och ringa i alarmklockor
och dra min käpp längs staketet
och ge tillbaka för min välanpassade ungdomstid.
Jag ska gå ut i tofflor i regnet
och plocka blommor i andras trädgårdar,
och lära mig spotta.
Då kan man gå klädd i förskräckliga blusar och bli allt fetare
och äta åtta korvar på en gång
eller bara bröd och potatis under en hel vecka
och samla pennor och kritor och ölunderlag och saker i askar.
Men nu måste vi ha kläder som håller oss torra
och betala vår hyra och inte svära på gatan
och vara ett gott exempel för barnen.
Vi vill ha vänner på middag och läsa tidningarna.
Men kunde jag inte börja lite smått redan nu?
Så människorna som känner mig inte skulle bli så
chockerade och överraskade
När jag sen verkligen är gammal och börja gå klädd i purpur."
Jag inser att till viss del är jag redan där...utan att nämna några detaljer...så min familj blir förmodligen inte speciellt överraskad den dagen jag kommer klädd i purpur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar