kort novell

Här kommer en liten kort novell som jag skrev när jag gick sommarkursen i Ransäter. Bilden är inte samma bild som jag hade då men den här får duga. Den säger ju lite om hur mannen här känner sig. Inte en muntergök direkt. Men så här är hans liv:

Jag heter Gunnar och här är jag. Jag visar film på stadens biograf. Det har jag gjort varannan söndag under de senaste fyrtio åren. Matinéföreställningarna är det som jag visar. Film är kul.Jag älskar film. Därför sitter jag här varannan söndag. Om jag inte skulle sitta här skulle jag vara tvungen att följa med frugan när hon hälsar på sina föräldrar. Där äts det stek varje söndag middag. Jag är förbannat trött på stek. Jag vill äta knaperstekt fläsk med kokt potatis och löksås.

Min fru är inte rolig och hennes föräldrar är ännu mindre roliga. Svärfar pratar alltid om hur ont han slitit i sina dagar i skogen och därför är söndervärkt av reumatism. När han börjar prata om sina krämpor börjar svärmor prata om sina onda leder och magen som inte sköter sig. Då berättar svärfar om sin prostata och svärmor tar till gallbesvären. De tävlar i vem som kommer på flest krämpor att räkna upp medan vi sitter och lyssnar. Sedan börjar frugan prata om sitt blodtryck och sina svimningsanfall, fast det lyssnar inte hennes föräldrar på. Hur många krämpor min fru än har så har föräldrarna fler. De är ju äldre förstås och har hunnit samla på sig mer under årens lopp.Snart har de varje sjukdom som finns i läkarboken, som alltid ligger framme när vi kommer dit. Därför sitter jag här så ofta jag kan.Här är det roligt.

Ibland behöver de någon som visar film på kvällstid och då skyndar jag mig att ta de skiften också.Här kan jag fantisera om andra världar. Här är jag Superman ena helgen, Lejonkungen nästa, James Bond och Indiana Jones ibland. Riktigt roligt var det när det visades gamla filmer med Gene Kelly och Fred Astaire. Då dansade och sjöng jag bättre än någon annan. Jag har till och med ett paraply här bakom disken:”I´m singing in the rain...”.Efter filmen går jag hem och kokar potatis, steker fläsk och lök och äter i tystnaden och stillheten. Ibland visslar jag när jag går hemåt. Sen kommer jag ihåg att snart kommer frugan också hem och då slutar jag vissla.

På vardagarna jobbar jag i järnverket och där är det också kul. Allt annat är kul om man jämför med att vara hemma och lyssna på frugan. Hon tar med sig krämporna från sina föräldrar och gör dom till sina egna. Sen berättar hon detaljerat om dom. Om och om igen. Det är inte kul. Jag bävar för att gå i pension. Den dagen närmar sig med stormsteg. Till dess har frugan hunnit samla på sig hela läkarboken hon också.

Men jag ska inte ta ut några sorger i förskott. Jag kan säkert fortsätta köra bio varannan söndag länge till, och kanske till och med få fler kvällsturer. Jag får bara hoppas att inte biografen läggs ner. Det har blivit färre och färre människor som går på bio nuförtiden. Dom har DVD gubevars och det blir billigare för dom.Jag kanske skulle börja golfa som alla andra gör. Men det orkar jag nog inte.Jag börjar bli lite trött och har lite besvär med kärlkrampen. Jag dricker väldigt mycket vatten och måste gå och kissa ofta. Undrar om det kan vara diabetes. Luftrören känns inte heller bra och ibland har jag svårt för att andas. Kan ju vara en släng av astma.

Men nu sitter jag här och kör film. Det är kul.