bumerangord

´

Alla kan vi i stundens hetta kasta ur oss mindre genomtänkta ord mot en verklig, eller inbillad, antagonist. Barn som blir arga skriker:" du är dum", "jag ska aldrig mer leka med dig" mot en kompis som de för tillfället blivit oense med. Eller mot föräldrar som gjort dom arga:" jag hatar dig", "du älskar inte mig", "jag ska rymma och skaffa mig en ny mamma/pappa som är snäll", o.s.v. Men de får också lära sig att man inte får säga vad som helst till andra för dom kan bli ledsna.

Vuxna kan också använda ord i ilska utan att först tänka efter vad mottagaren känner. Sen, när den värsta stormen bedarrat, kan man förhoppningsvis prata igenom det hela. Nu fungerar det inte alltid så, tyvärr, men ordväxlingen pågår mellan två ( eller ibland flera ) personer - privat. Visst kan det kanske höras av grannar och andra om man är riktigt högljudd - men det är ändå förhållandevis privat. Och förhållandevis juste. Man hör varandra och kan svara, säga sin mening, sin åsikt.

Nu har olika sociala medier, ex. Facebook, gjort att man via internet når ut till väldigt många människor med sina ord. Något som är på gott och ont. Vissa saker tycker jag ska hållas privata, ex. osämja. Jag tycker det är sorgligt när vuxna människor t.e.x. använder Facebook som en slasktratt där de mer eller mindre öppet vräker ur sig skit om andra. Antydningar och halvkvädna visor, där alla som känner personerna ifråga lätt kan känna igen dom och läsa mellan raderna. Inlägg som är skrivna för att såra, utan en tanke på att det också kan drabba en tredje part.

Värst är det om det är frågan om skilsmässa och där det finns barn inblandade. Ofta är ju både vuxna och barn med på Facebook och är med på varandras vänlistor. Hur känns det för barnen att läsa negativa saker som den ena föräldern skriver om den andra? Barn är otroligt lojala och mår naturligtvis dåligt av sånt. Ofta är det skrivna rent förtal eller på gränsen till det.Jag blir arg när jag läser sånt. Samtidigt känner jag medlidande för att den person som ger uttryck för så mycket bitterhet och agg, kan ju inte må bra.

Orden sagda eller skrivna, kan aldrig tas tillbaka, kan aldrig bli osagt eller oskrivet igen. Men orden kan bli som en bumerang, som kastas ut och kommer tillbaka och kan träffa den som kastade. Och orden säger ALLTID mer om den som uttalat dom än om den som blir omtalad.